Vem är ansvarig för verksamheten i hamnen?
Det kan till exempel vara den enskilda båtägaren, båtklubben, hamnansvarig, hamnägaren eller fastighetsägaren.
Den som ansvarar för hamnen har ett stort ansvar för att inte förorena vattnen vid hamnen samt områdena i och runt omrking. Det här behöver du ha kontroll över:
- Båtbottenfärger
- Alternativa metoder till båtbottenfärger och hur de används
- Uppställningsplatser
- Båtupptagningsplatser
- Muddring
- Finns det förorenade områden?
- Farligt avfall
- Toalettavfall
- Påfyllning av drivmedel (cisterner, sjömack)
- Buller
- Båtåtervinning
Inga godkända bottenfärger för insjöar
Insjöar (och Bottniska viken) räknas som extra känsliga vatten. Därför finns det inga godkända båtbottenfärger för båtar med huvudsaklig förtöjningsplats i en sjö (eller i Bottniska viken). För att använda båtbottenfärger krävs att alla olika verksamhetsutövare har tillräcklig kunskap om vad som gällerför att skydda miljön, sig själv och alla land- och vattenlevande organismer. Har du båten förtöjd i en sjö (eller i Bottniska viken) får du endast använda alternativa metoder eller biocidfria färger. En alternativ metod kan till exempel vara att tvätta båtbottnen regelbundet (2-3 gånger per år).
TBT-färger (tennorganiska föreningar) får inte förekomma på båtskrov
Sedan 2008 finns ett totalförbud mot att använda bottenfärger som innehåller TBT (är en biocid). Förbudet innebär att sådan färger överhuvudtaget inte får förekomma på båtskrov. Du måste ha koll på om din båt är målad med sådan färg. Även om du inte har använt sådan färg själv, så måste du veta om de tidigare färglagren är målade med TBT-färg. Färgen måste i så fall tas bort. Det är viktigt att det görs på ett fackmannamässigt sätt och med rätt skyddsutrustning för att skydda både hälsan och miljön. Tänk på att den borttagna färgen är giftig. Slipdamm och färgresten är farligt avfall och ska samlas upp och tas hand om som farligt avfall.
Tvätta båtbotten på rätt sätt
Det finns inga båtbottenfärger som är helt giftfria. En bra lösning, i stället för att måla om båtbotten, är att tvätta båten under säsongen. Det finns flera olika lösningar för mekanisk rengöring. Det innebär att du tvättar eller borstar båtbotten i stället för att måla. Observera! Om du inte har sanerat båten från biocidfärger så kan biociderna frigöras när du tvättar båtbottnen!
Hamnarna har ansvar för egenkontroll
Som verksamhetsutövare för miljöfarlig verksamhet ska du planera och kontrollera verksamheten (hamnverksamheten) för att motverka olägenheter för människors hälsa eller miljön. Du ska även hålla dig underrättad om verksamhetens eller åtgärdens påverkan på miljön.
Hamnen är skyldig att ha en godkänd avfallshanteringsplan
Syftet med avfallsplanen är att hamnen ska ha tillräckliga möjligheter att ta emot avfall, både från besökande båtgäster och båtägare som har hamnen som sin hemmahamn. Läs gärna mer om vad avfallsplanen ska innehålla i broschyren "Mottagning av avfall från fritidsbåtar".
Ta hand om farligt avfall
Det finns speciella regler för hur farligt avfall ska hanteras och mellanlagras. Det finns olika sätt att lösa hur farligt avfall kan tas om hand.
Toalettavfall från fritidsbåtar
Det är numera förbjudet att släppa ut toalettvatten från fritidsbåtar i sjöar eller haven. Vid Vätterns västgötadel finns tömningsstationer i Hjo och Karlsborg. Behöver din verksamhet ha en tömningsstation för toalettavfall? Läs gärna mer på Transportstyrelsens webbplats och i olika broschyrer.
Hantering av båtbränsle
Hamnen som tillhandahåller bränsle behöver ha rutiner för hur ni tar om hand bränsle- och oljespill i och omkring hamnen.
Lagen ställer olika krav
Miljöbalken ställer krav på den som är verksamhetsutövare att skaffa sig den kunskap som behövs för att skydda människsors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet. Lagen ställer även krav att du ska vidta de försiktighetsåtgärder som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksamheten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller för miljön. Det finns även krav att du väljer produkter som medför så få risker som möjligt för människors hälsa och för miljön.