Fastighetsägare är verksamhetsutövare och omfattas av miljöbalkens allmänna krav på egenkontroll. Det vill säga redan när det finns en risk för att verksamheten kan medföra olägenheter för människors hälsa eller påverka miljön så ska fastighetsägaren ha kontroll detta.
Egenkontrollens syfte
Syftet med egenkontrollen är att förhindra att människor utsätts för smitta, får allergiska reaktioner eller drabbas av andra olägenheter för sin hälsa. Ytterligare ett syfte är att förhindra att miljön tar skada, till exempel av de produkter och kemikalier som du använder i verksamheten. Grunden till kravet om egenkontroll finns i miljöbalkens bestämmelser om egenkontroll (26 kap. 19 §) och i de allmänna hänsynsreglerna.
Kontroll på verksamheten
Det är viktigt att du anpassar egenkontrollen utifrån din verksamhets omfattning och risker. I första hand är den ett hjälpmedel för dig som företagare att ha kontroll på din verksamhet, dvs. du har bättre möjligheter att identifiera dina behov av åtgärder. Naturligtvis underlättar den även för oss som tillsynsmyndighet att utföra vårt arbete och kontrollera så att din verksamhet uppfyller miljöbalkens krav och mål, för att nå en hållbar utveckling.
I inomhusmiljön är de vanligaste problemen till människors ohälsa fukt- och mögelskador samt bristfällig ventilation. Det är du som fastighetsägare som ansvarar för att identifiera de områden som kan innebära en risk för människors hälsa och miljön i dina fastigheter. Här följer några exempel på områden som det är lämpligt att du har kontroll på och om det behövs, en plan för åtgärder:
- Fukt och mögel
- Ventilation
- Radon
- Inomhustemperatur
- Vattentemperatur
- Avfallshantering
- Buller
På Folkhälsomyndighetens och Fastighetsägarnas webbplatser kan du läsa mer om vad kravet på egenkontroll innebär.